Graviditetsdiabetes
Hej på er! 🙂
Jag har nog inte berättat att jag för några veckor sedan fick diagnosen graviddiabetes. Jag hade själv bett om att få göra en glukosbelastning, både med tanke på att jag har övervikt och att min son föddes med en vikt på nästan 4900 g.
Glukosbelastning är en form av prov som inleds med att ta ett fastevärde på blodsockret, som enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska vara under 5,3 mmol. När fastevärdet är taget är det dags att dricka en glukoslösning (det var sött, men inte så farligt som jag trodde). Därefter tas ett test efter en respektive två timmar, vilka enligt riktlinjerna ska ligga under 8,0 mmol.
Mitt fastevärde var 5,3 och de andra två värdena under 8,0. Att fastevärdet landade på gränsvärdet räckte för att srälla diagnosen. Jag som hade läst på innan, blev glad och lättad när jag såg värdena , då jag tolkade dem som inom gränsvärdena. Jag blev så arg när barnmorskan ringde och sa att de ställt diagnosen. Inte på barnmorskan eller någon annan, utan snarare på faktumet.
Samma dag fick jag komma till barnmorskan för att få instruktioner och utrustning för att provta mig själv tre gånger per vecka, fem gånger per dag. Det var jobbigt att sticka mig i fingret med lancetten första gången. Efter någon dag var det redan en vana och Inget särskilt alls.
Diabetes är ju generellt en relativt stigmatiserande diagnos. Viket antagligen kan härledas till att diagnosen historiskt har setts som en livsstilssjukdom, oavsett om det rört sig om typ 1, 2 eller diabetes kopplat till graviditet. Jag kan själv känna ett sting av skam - att det skulle vara mitt fel. För att minska min egen känsla av skam men även för att, i det lilla, aktivt arbeta mot synen på diagnosen som skamfylld, så berättar jag vitt och brett om den. 😊
Mätningarna har gått bra och endast enstaka värden har legat över de rekommenderade vid graviditet. Så jag är inte orolig. Det känns även skönt att veta att graviddiabetes, för de allra flesta, går över efter förlossningen.