När han säger: "jag vet inte om jag vill ha barn"

Ni som följt mig vet ju att jag och min numera närvarande man har försökt få barn i över två års tid. Vi har inte bara själva aktivt försökt bli gravida under en lång period utan även genomgått utredning som sedan ledde till flera IVF-behandlingar utan resultat.
 
För ett tag sedan kom ämnet barn upp i ett samtal om något som från början handlade om ett helt annat ämne. Plötsligt säger han "jag vet inte om jag vill ha barn". Det är svårt att beskriva mina känslor inför hans ord. Det var surrealistiskt och jag hade svårt att förstå vad han sa och sedan svårt att förstå att han faktiskt hade sagt att han nog inte ville ha barn längre.
 
Från första början har vi varit överens och under alla våra år tillsammans har det varit ett av våra tydliga uttalade gemensamma mål. Det låter förmodligen väldigt romantiskt, men för mig var detta ett stort svek mot vårt (som jag trodde) gemensamma livskontrakt. Jag hade aldrig valt ett liv med honom om han hade uttalat detta tidigare.
 
Vi pratade om det då och har pratar om det vid flera tillfällen sedan dess. Han har ändrat uppfattning. Jag har inte kommit med några hot eller ultimatum, men samtidigt varit tydlig med min ståndpunkt.
 
Det här har varit en av de svåraste sakerna sedan hans återkomst och har gjort mig tveksam och otrygg med honom till viss del.
 
Jag får lita på det han nu säger. Men det är svårt.
 
 

AW!

Det blir ju inte så ofta på vardagar. Å andra sidan är det väl just då man går på aw... ☺ Är nu på väg hem efter en jättemysig kväll med en kollega. Det är fint att få mat lagad åt sig och att umgås otvunget. Jag uppskattar verkligen sådant.
 
Nu är jag på väg hem till mitt hem och min man. Det känns fint. En hel del jobbiga saker har det varit under de senaste veckorna. Jag återkommer till dem inom kort. 
 
Just nu är jag inne i en intensiv period på arbetet och till viss del privat. Det är mycket att stå i. Bitvis stressigt men samtidigt roligt och engagerande.
 
Idag får ni njuta av en av mina blommande hibiskusar. Tänk att något kan vara så fulländat!
 
 

Skärgårdshelg

Ligger på hotellrummet efter en god frukost. Nu ska här slappas fram till utcheckning. På bilden ser ni vår utsikt från fönstret. Den är inte dum. Det är mysigt och just nu känns det lätt.
 
Senare tiden har dock varit rätt svår. Den frånvarande mannens återflytt var inte helt enkel. Jag tror att jag behöver vara mer tydlig med att det är lika mycket hans ansvar som mitt att vi pratar igenom saker och gör varandra trygga. Nu känns det som att jag tar den största delen av ansvaret och det känns inte bra.
 
Till stor del har det förstås känts fint också. Men det har varit tufft. Ibland har jag känt att jag stångar mig blodig för att han ska förstå saker. Även sådant som vi gemensamt kommit överens om. Förklarar och förklarar, berättar, lyfter perspektiv och visar stort intresse för honom och hans känslor och tankar. Jag får inte samma intresse tillbaka och det gör mig ledsen. 
 

Liknande inlägg