Flickan får skulden

Jag har nyligen läst Fredrik Backmans "Björnstad". Jag tyckte om den, samtidigt som den gjorde mig arg och ledsen. En flicka blir våldtagen och hela bygden vänder sig emot henne och ger förövaren sin sympati. Några människor visar mod, gör skillnad och får bygden att tänka efter. Föräldrarna står som klippor, orubbliga, för sin dotter. 
 
Jag tänker många saker om det som sker i boken:
 
 
1. Offret får skulden. Så är det i det flesta fall när ett barn/flicka/kvinna blir våldtagen. Fredrik Backmans beskrivning av verkligheten slår hårt och skoningslöst och jag gråter som ett barn för alla de som utsatts och utsätts varje dag. Jag gråter för mig själv, för barnet, för 13-åringen. 13-åringen vars far var den första att skandera "hora!". 
 
2. Det utopiska i vändningen, i stödet och i modet. Beskrivningen av ett skeende som är så långt ifrån verkligheten att det blir orealistiskt. Jag tänker att det är just så (!) man kunde önska att det alltid var, att varje brottsoffer fick det stödet och att flera människor skulle ha mod nog att stå emot gruppen och våga tänka själva och agera som vuxna tänkande individer. 
 
3. När jag samlat mig och fått ordning på tankarna ändrar jag mig. Jag tänker och vill tänka, att det som sker, det som Backman beskriver, är ett budskap. Många läser hans böcker. Om boken kan få någon att tänka efter, någon att visa mod, någon att be om ursäkt för sitt beteende - då, har han nått längre än många människor gör under hela sina liv.
 
 

Studenten

Tänker på det nu när man överöses med lyckliga bilder på studenter, hur det var för mig då. Jag tog aldrig studenten och slutförde inte gymnasiet. Jag orkade inte. Det var ingen idé, eftersom jag ändå skulle dö. 
Jag satt på krogen med äldre vänner. Cool. Låtsades inte om att jag var så ledsen över att jag inte var en av dem, de lyckliga som passerade utanför fönstret. 
 
 
Jag tänker inte påstå att jag är tacksam över den tiden eller att depressionerna, övergreppen, missbruket och självmordsförsöken har gjort mig till den jag är idag. Jag önskar att allt hade varit annorlunda och att jag varit en av dem.

Ägg och tänder

Det är väl vad som i huvudsak har bekymrat mig under veckan: ägg och tänder.
 
Vi har varit på två ultraljud och det finns ett gäng äggblåsor. Dock konstaterade de tidigare i veckan att jag har en cysta på en av äggstockarna som hämmar produktionen av äggblåsor i ena äggstocken. Läkaren sa att det inte är något att oroa sig för och att den andra äggstocken kompenserade. Men jag blev ändå ledsen. Jag är så rädd att något ska krångla nu och att det ska vara få eller inga äggblåsor kvar vid ägguttag nästa vecka. 
 
 
 
Efter en misshandel för många år sedan har jag några tandinplantat. Det har varit så många turer kring dem genom åren och jag har genomgått ett antal operationer och otaliga behandlingar. Allt kring dessa tänder är känsligt för mig. Nu sedan några dagar tillbaka har jag en, något diffus, känsla av att något är fel. Jag har försökt, men inte lyckats få en tandläkartid i närtid för kontroll. 
 
Jag är trött, lite stingslig och har så gott som konstant värk i magen. Men jag håller mig vid gott (nåja) mod. Nu ska jag blunda och se fram emot FREEDAG!