Ångest inför bröllopsdag

Känns som att den här bloggen är rätt enkelspårig för närvarande. Å andra sidan representerar den mitt liv och vad som är i fokus för mitt intresse och för mina tankar.
 
De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på min och mannens bröllopsdag som infaller under nästa vecka. Jag tänker mycket på att han kanske inte kommer att vilja fira den. Varje gång tanken flyger förbi, är det dom att slå på hjärtat med en hammare. Det känns så fruktansvärt.
 
Just nu vill jag inte alls. Önskar så mycket att jag bara kunde få sovasovasova och inte vakna mer. Det är så jäkla tungt, allting. Jag känner mig som en spillra, ett ingenting. Det känns som att det inte har något slut.

Paus

Tar en paus från mitt liv i Stockholm och har åkt söderut i Sverige för att hälsa på vänner.
Skönt och välbehövligt.
Försöker att njuta av solen, värme och trevligt sällskap.
Ändå finns han där i tankarna hela tiden.
 
En vän ringde och berättade om sin relation och att hennes man varit otrogen. Började genast fundera på min egen och hur det ligger till. Måste helt enkelt fråga honom. Rädd, samtidigt som jag tänker att han inte är sådant. Fast, vem vet vad människor tar sig för i kriser?
 
 

...och ner som en pannkaka

Så ledsen.
Familjerna i grannhuset sitter ute och äter frukost.
Jag känner mig som ensammast i hela världen.
 
Jag önskar att han bara ville komma hem.
 
 

Liknande inlägg