Imorgon börjar IVF-behandling nummer 4

Så var det dags igen. Har både fasat för och sett fram emot att köra igång igen. Förhoppningen var förstås att det inte skulle behövas. Men nu är det som det är. Är ändå mycket tacksam för att vårt välfärdssystem låter oss göra detta. Att även vi får en chans. Det är guld.
 
Behandlingen startar klockan 07.00 imorgon med Synarela-spray och avslutas i slutet av maj. Det är lång tid, samtidigt som det i sammanhanget är en liten fjärt. 
 
I den den första fasen ska jag nedregleras. Sprayen gör att kroppens egen cykel påverkas så att den försätts i ett kemiskt klimakterium. Det är, som tur är, övergående.
 
 

När det inte går så bra för ens ex-pojkvän

Skadeglädje. Jo, det är väl inte så snyggt direkt. Men när när jag för ett tag sedan fick veta att en ex-pojkvän diagnosticerats med borderline, då kände jag skadeglädje. Han var inte någon trevlig person och han behandlade mig illa både fysiskt och verbalt. 
 
På något vis är det en lättnad. Han återkom så gott som dagligen till att hans beteende och att allt som inte fungerade i vår relation handlade om mig och mitt beteende. Jag vet ju att det inte var så, på långa vägar. Men informationen blir ändå som ett kvitto på att hans svartsjuka, ständiga lögner och starka separationsågest i grund och botten handlade om hans individuella problem och inte om mig.
                                                                
                                                                   
 
 
 
 

Strandhäng utanför Rom

Tänk att det är möjligt att hänga på stranden och svalka fötterna i vågskvalpet strax utanför Rom i mitten av april. Underbart!
 
 
Vi har haft fint väder de flesta av dagarna och hunnit med att titta på en mängd sevärdheter. Vi har gått mellan 1 och 2 mil per dag och jag är mycket glad över att jag tog med flera par bra promenadskor. I förrgår regnade det, då var jag sur.
 
Imorgon åker vi hem. Det är trist att semestern nästan är slut, samtidigt som det blir skönt att komma hem igen.