Fertilitetskliniken, punka och många mil i bil
Idag har det verkligen gått ett i ett. Jag jobbade hemifrån fram tills vi skulle åka. Vi hade förberett packningen igår och mannen packade bilen under dagen.
På fertilitetskliniken (!) fick jag träffa läkaren och en barnmorska för planering och bokning av syskonbehandling. Det känns så spännande! Jag fick ta blodprov och göra en gynundersökning. Jag har sedan tidigare en cysta på en av äggstockarna som hade växt lite. Men det gör man inget åt i nuläget och den ska vara godartad. Planeringen ser ut enligt följande: nästa vecka ska jag på återbesök för gynundersökning. Jag ska även börja med ägglossningsstickor. Sedan återförs vår frysta blastocyst i samband med nästa ägglossning.
På grund av pandemin fick mannen inte följa med in. Det är lite tråkigt. Samtidigt kanske det är lika bra, då lillen antagligen har det roligare med pappa utanför istället.
Jag har lite dåligt samvete över att ta med lillkillen dit. Att vi kommer och visar upp vår lycka i ett sammanhang där så många sitter och väntar, längtar och hoppas på att få ett barn. Samtidigt är vi ju även ett bevis på att det kan funka och hur bra det kan bli efter en lång kamp. Jag känner mig lite kluven, samtidigt som vi inte har så mycket att välja på vid de besök som båda behöver närvara vid.
Direkt efter besöket gav vi oss av söderut i landet för att åka och hälsa på syrran och hennes familj! ❤ Och vad händer efter några mil? Jo, PUNKA! 😦 Men, efter en del strul, ångest, hjälp av vänner och någon timme extra kunde vi äntligen ge oss av på nytt. Lillen var jättetrött och ledsen, men sover nu gott i sin stol här bredvid mig. Vi åker än och har minst en timma kvar. Det blev inte alls som vi hade planerat. Men bra ändå.