Storm

Ute blåser det snålt. För en liten stund sedan hördes en åskknall. Det är mysigt att vara inne. Överallt står tända ljus och mannen förbereder tacos i köket. Jag ligger i soffan med en spinnande katt på magen. Vi har druckit en flaska mousserande, med alkohol. Båda med en önskan om att det skulle vara annorlunda. 
 
Ikväll har vi pratat om framtiden. Vi har inte bestämt något men diskuterat olika alternativ. Fler IVF-behandlingar, spermiedonation eller adoption. Olika alternativ. För mig kommer de i ovanstående ordning. Jag vill inte adoptera. Men om valet står mellan det och inte alls. Då väljer jag det. 
 
Arbetsveckan har varit tuff. Jag orkar inte riktigt. Jag presterar inte som jag är van med. Jag vill bara vara hemma, i skogen eller överhuvudtaget vart som, men inte på jobbet. Det är bättre, men inte så bra. Igår var jag arg och otrevlig. Skäms idag och har bett mannen om ursäkt. Det dåliga samvetet ligger kvar och skaver. 
 
Glad över helgen som väntar. Vi unnar oss övernattning på spa imorgon och därefter åker vi till svärisarna och umgås lite och firar födelsedag. Jag ser fram emot det. 
 
 

Nya, helt okända, vänner

Jag är inte bara trött utan mer som sömning. Inget ovanligt för mig, som även i vanliga fall har väldigt lätt att somna, i alla möjliga situationer. Men jag tror att progesteronet gör det värre än vanligt. De senaste dagarna har jag till exempel fått svar på flera vän- och kontaktförfrågningar från helt okända människor på sociala medier. Uppenbarligen har jag "surfat" i sömnen. ☺
 
 
Satt som på nålar under hela förmiddagen. Vid 13.00, en halvtimme innan vi skulle åka, kunde jag landa i att de inte skulle ringa och berätta att det inte fanns några embryon kvar.
Allt gick bra och jag ruvar nu på en blastocyst! 

Krossade förhoppningar

Jag vet ju att jag inte borde hoppas eller bygga luftslott på bara hopp och önskningar. Men det är så svårt. Idag är BIM +6 och jag tog ett nytt test imorse. Negativt. Jag är så ledsen och besviken. Jag var nästan helt säker på att resultatet skulle vara positivt. Min kropp har aldrig tidigare gjort på det här viset. 1 dag sen har mensen varit som mest under hela mitt vuxna liv. 
 
Detta gör ju också att vi inte kan påbörja nästa IVF-behandling som planerat. Och mitt i allt går bara tiden.