Förkyld och rädd

Varit hemma från jobbet idag och gjort i princip exakt ingenting. Förkyld med feber och taggtråd i halsen. Mannen är bortrest så tur att jag har kissarna som sällskap. Gillar inte att vara overksam och känna mig onyttig. Ingen bra dag. Blöder lite också och det gör mig ledsen och rädd. 
 
 

Skit överallt

 
Idag har jag varit frustrerad och lite arg över: saker som står framme i flera månader utan att plockas undan, dammiga lister, saker som påbörjats förra sommaren men inte avslutats, skitigt kakel i duschen, ostädat och smutsigt garage, disk som lämnas på bänken osv. Blir så frustrerad och ledsen över att behöva bli arg säga till om sådant som borde vara självklarheter. Och som vi dessutom diskuterat många gånger.
 
Man måste få vila ibland, men det funkar inte att lägga sig i soffan efter jobbet varje dag. Vi har ett stort hus, det sköter sig inte självt och jag varken orkar, hinner eller vill fixa allt själv eller alltid vara den som är drivande. 
 
 
Jag inser förstås att jag möjligen är ovanligt känslig på grund av medicinerna. Har därför varit noga med att poängtera att han även gör mycket bra. 
 
För övrigt har jag blivit förkyld, vilket gör mig ännu mer gring. Ruvardag 3 och jag har ont i magen, brösten är spända och värker, jag har på nytt fått stora röda utslag i ansiktet och jag är trött. Allt är förmodligen biverkningar. 

Nya, helt okända, vänner

Jag är inte bara trött utan mer som sömning. Inget ovanligt för mig, som även i vanliga fall har väldigt lätt att somna, i alla möjliga situationer. Men jag tror att progesteronet gör det värre än vanligt. De senaste dagarna har jag till exempel fått svar på flera vän- och kontaktförfrågningar från helt okända människor på sociala medier. Uppenbarligen har jag "surfat" i sömnen. ☺
 
 
Satt som på nålar under hela förmiddagen. Vid 13.00, en halvtimme innan vi skulle åka, kunde jag landa i att de inte skulle ringa och berätta att det inte fanns några embryon kvar.
Allt gick bra och jag ruvar nu på en blastocyst!