Ultraljudet

I går var vi på rutinultraljud. Jag grät innan jag lade mig på britsen och kunde sen inte sluta. Jag var så spänd. Läkaren var fin och berättade direkt att "där ser vi ett hjärta som slår". Så lättad! Och där låg han och sprattlade och vred och vände på sig och viftade med små ben och armar! Så mycket rörelse! Och tänk att jag inte (eller knappt?) känner det. Han är ändå cirka 20 centimeter nu. Läkaren berättade att moderkakan ligger i framvägg och att det kan ta lite tid innan man känner rörelser då. Läkaren gick igenom del för del av hans kropp och allt såg bra ut.
 
 
Idag är det vecka 19 (18+0). Tänk att vi snart är halvvägs!