Två par välfungerande ögon och vecka 8, 7+1

Idag har varit en mindre bra dag. Vaknade på helt fel sida, mycket tidigare än önskat, av att jag behövde gå upp och kissa. Hade tänk somna om, men på grund av mannens snarkningar och två katter som gjorde allt för att komma in i sovrummet gick det inte. Jag var så arg att jag nästan kokade över! Gick ner och gjorde frukost samtidigt som jag tydligt och så trevligt (!) jag förmådde, klargjorde för mannen att det inte var någon idé att försöka prata med mig. Sen stängde jag in mig i sovrummet med morgongröten och en bra bok. Det hjälpte föga. Först när jag tog en långpromenad i solen och kylan rann det värsta av mig. Bilden nedan är från promenaden. 
 
 
Passade på att skälla lite på mannen gällande (miss)skötsel av sysslor i hemmet. Jag är av åsikten att man inte kallar ett rum för "städat" om man lämnar det med dammiga ytor. Jag tycker även att vi är två vuxna människor med två par välfungerande ögon som delar ett hem med allt vad det innebär. Då tycker jag inte att det är rimligt att det bara är jag som ser vad som behöver göras och ser till att det blir gjort. Han gör saker, men oftast bara när jag ber om det. För mig funkar det inte att ha det så och vi har haft otaliga diskussioner om ämnet under åren. Han tog emot det bra, men jag har inga större förhoppningar om någon bestående förändring. 
 
Nu har jag gått in i vecka 8. Det känns både mycket och lite. Jag är så otåligt och vill bara att veckorna ska gå snabbare! De symtom jag känner av är: trötthet, halsbränna, mycket spända och ömma bröst, långsam mage, irritation och generell svullnad. Jag glädjer mig och jag oroar mig. 

Avtackning för 2018!

Sitter i bilen på väg till nyårsfirande med vänner. Jag ser fram emot en trevlig kväll som ett värdigt avslut på 2018 - ett år med många bottnar.
 
Året började riktigt dåligt med en kris i äktenskapet där lögner och annat uppdagades. Tilliten som jag alltid tagit för given i vår relation, fanns plötsligt inte längre där och första halvåret blev en kamp för att försöka bygga upp den igen. Det är inte som innan. Det är bättre på en del sätt, men tvivlar fortfarande på att han vågar vara helt ärlig.
 
 
Lycklig över ett rikt socialt liv där både vänner och familj ingår. Jag har under året insett (igen) att relationer förändras och att det måste få vara så. Tänker också att det är så viktigt att inte ta varandra för givet, oavsett typ av relation. 
 
IVF har upptagit en stor del av året och tagit både tid och kraft i anspråk. Det har varit otroligt tufft. Men jag blir samtidigt så lycklig över att tänka på att det nu finns en liten, liten där i min livmoder som förhoppningsvis kommer ut som ett friskt barn under andra halvan av 2019! 
 
Jag önskar er alla en riktigt fin nyårsafton och en bra start på det nya året. Välkommen 2019!

Blodprov och ny oro

Det var fint att få ringa och lämna ett positivt besked till kliniken igår. Barnmorskan som tog emot samtalet sa att hon fick gåshud. Så fint att höra! Att fler gläds med oss. Då jag hade blött under förra veckan ville de ta ett blodprov för att kontrollera nivån av hcg (hormon som bildas i kroppen vid graviditet). Efter att jag lämnat provet blev jag orolig över vad det skulle visa. På kvällen kunde jag se resultatet i min journal, och det var bra! Så skönt att få bekräftat även via blodprov att jag ÄR GRAVID. Känns väldigt konstigt att skriva det. Som om jag ljög. Som om det inte handlar om mig. Jag kommer ett få ta ett nytt prov senare den här veckan för att säkra att nivån stiger som den ska.
 
 
Har dragit på mig en förkylning. Det gör mig trött och sur. Så nu ligger jag i soffan under min favoritfilt och väntar på att mannen ska servera soppa.