Promenad i gamla minnen

Gick en skön vårpromenad i Visby igår. Passerade huset där en av mina våldtäktsmän bodde, på den tiden. Huset var ommålat från den fruktansvärda mintgröna färg som det hade då, till en riktigt fin blå färg. Promenerade vidare, på samma gata, förbi det hus jag bodde i då. Inga större känslosvall. Jag är inte oberörd, men det är en skön känsla att jag inte helt går in i det förflutna eller bringas ur fattningen. 
 
 

På resande fot

Reser ensam i natt. Det var länge sen sist och känns lite konstigt. Jag är på väg till ön för att träffa familj och vänner. Mannen kommer på lördag. Jag har tagit ledigt några dagar och det känns väldigt skönt!
 
Tuffar på rätt bra i livet just nu. Vi hade dock ett stort gräl under förra helgen, men lyckades reda ut det och somna som vänner. Tänker att det är ett framsteg i sig.
 
När det gäller IVF, har vi bestämt oss för att påbörja nästa behandling först i april. Känns som ett bra beslut. Vi kan nog båda behöva vara få ha det lugnt och bra ett litet tag och få njuta av livet och varandra. 
 
 
 

Idag kan man inte ha mig till något

Sur och trött. Vaknade för tidigt imorse av att kissarna tyckte att det var dags att gå upp. Skulle kunna skjutit dem. Inte på allvar, jag älskar dem. Men det var känslan då när jag inte fick sova klart. Kanske inte hade spelat någon roll när eller hur jag hade vaknat. Det är oavsett vad, några dagar innan mens, vilket är den återkommande sämsta tiden i månaden. Varje månad. Hoppas dock att detta ska bli månaden då mensen bestämmer sig för att hålla sig borta.
 
Dagen har fortsatt i samma stil och jag har ägnat mycket tid åt soffan. Det är inte så ofta, så det i sig känns helt ok. 
 
Hoppas på en bättre dag imorgon. 
 
 
För övrigt, Sallos (!), kan man annat än älska dem?!