Det ständiga dåliga samvetet

Det finns nästan alltid där: mitt dåliga samvete. Det kan handla om att jag inte har hunnit städa tillräckligt mycket, att jag borde ha presterat (ännu) mer och bättre på jobbet, att jag inte är en tillräckligt bra vän, att jag inte gör tillräckligt mycket med mitt liv och min tid, att någon kan ha blivit sårad över nåt jag sagt eller gjort, att jag inte har varit tillräckligt inkluderande med eventuellt resultat att någon känt sig utanför, att jag inte är tillräckligt social, att jag inte kämpar tillräckligt mycket för en rättvisare värld, att jag har ett för stort och dyrt hus, att jag blivit ledsen över något som någon sagt och därigenom fått dem personen att bli ledsen eller känt sig obekväm och så vidare i typ all oändlighet.
 
 
Det här är ju förstås inte så bra för mig och mina ständiga tankar om min otillräcklighet gör mig själv ont. Något att fundera på och försöka komma tillrätta med antar jag. Men hur?
 
Samtidigt har jag ju massor med bra och positiva tankar om mig själv och om de inte vägt över hade jag förmodligen varit rätt nedtryckt i skorna. Av ingen mindre än mig själv.
 
Det som lyfter dessa tankar just ikväll är att jag under kvällens middag med man och vänner fick alla att känna sig obekväma och nu ligger i sängen med rätt trista känslor. Tror inte att någon (mer än jag själv) är ledsen, sårad eller har dåligt samvete. Men känner mig ändå som en riktig jäkla party-pooper.

Äntligen är det min tur!

Jag har längtat, längtat och längtat efter semester. Nu är den här! Jag är så glad! Samtidigt som jag är lite stressad över allt som ska hinnas med innan vi åker imorgon. Jag gillar att resa, men avskyr att packa. Imorgon bär det iallafall av till Västkusten. Vi kommer att vara borta en vecka. När vi kommer hem har vi cirka ett dygn på oss att tvätta och packa om för nästa resa som går till Gotland.
 
 
Sista veckorna på jobbat har varit lite mer intensiva än jag hade räknat med. Jag har inte riktigt hunnit med så mycket som jag hade planerat. Men jag är ändå väldigt nöjd med det jag har presterat.
 
Om några veckor kör vi igång på nytt med vår 5:e IVF-behandling. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen för oss den här gången. 

Krossade förhoppningar

Jag vet ju att jag inte borde hoppas eller bygga luftslott på bara hopp och önskningar. Men det är så svårt. Idag är BIM +6 och jag tog ett nytt test imorse. Negativt. Jag är så ledsen och besviken. Jag var nästan helt säker på att resultatet skulle vara positivt. Min kropp har aldrig tidigare gjort på det här viset. 1 dag sen har mensen varit som mest under hela mitt vuxna liv. 
 
Detta gör ju också att vi inte kan påbörja nästa IVF-behandling som planerat. Och mitt i allt går bara tiden.