Ruvardag 6 och lite smått och gott
So far so good! 🙂
Och så har det ju varit de flesta gånger jag ruvat. Oftast har blödningen kommit på dag 9. En gång dag 5. Så man väl säga att de här första dagarna har varit en räkmacka, i jämförelse med den psykiska press nästa vecka kommer att bjuda på. När jag lever i ständig rädsla för blodet, inför varje toabesök och varenda en av de tre dagliga vagitorierna. Men det är bara så det är. Ett av villkoren i det hela.
Annars är det mesta bra med hela familjen och vi lever i en behaglig lunk. Jag älskar snön och kylan och njuter av att se mitt barn skratta när vi springer med pulkan eller titta ut och förtjust utropa "snöö"!
På jobbet är jag både stressad känner mig oengagerad. Men inte med mindre än att jag gör en jäkligt bra jobb. Men tanken som har funnits där ett tag är väckt igen: jag vill vidare, men vet inte vart.
Brorsan söker kontakt och verkar vilja att vi glömmer det som har hänt de senaste åren. Jag kan ha kontakt, men det kommer inte att funka om han inte tar initiativ till att prata om det. Jag avvaktar och ser.
Livet är annars härligt konfiktfritt. Han vara lite smågnäll hemma från båda sidor. Men inget värre än så på ett bra tag. Det är skönt och känns harmoniskt mitt i allt.
Hoppas att ni har haft en bra helg!