Gråt på båt

Inläggets titel speglar inte helheten av min helg, utan dagens känsla. Trots förkylning och viss ledsenhet har jag haft en underbar midsommar med familj och vänner! Mycket drama, men inget som direkt involverade mig. 
 
Vädret blev långt bättre än väntat och vi har varit ute mest hela tiden. Det har även blivit en hel del (!) vin. 
 
Det var svårt att åka hem. Det svåraste är nog att inte ha någon som väntar men också ledsamheten i att lämna allt kul. Var nog många som kände som jag idag. Åka hem från festligheterna och alla fina. Tillbaka till vardag och en vanlig jobbmåndag. Jag grät på båten, men diskret. Resten av tiden sov jag och åt choklad.
 
Några vänner kom och hämtade mig vid båten, det var guld värt och en stor uppoffring av dem då de egentligen inte hade tid. Det var dock inget som de lade någon tonvikt vid. 
 
När jag kom hem bröt jag ihop och fulgrät. Mitt i gråten hörde syrran av sig och en vän ringde också. Jag lämnade väskorna i huset för att åka och prata och röka på en relativt närbelägen balkong.
 
Nu ligger jag i sängen och tänker att det är rätt fint att vara hemma, ändå.
 
 

Midsommarfirandet är hotat

Det började igår med huvudvärk, halsont och feber. Och som extra bonus: mensvärk! Känns ju inte helt okej när jag ska åka till Gotland imorgon för att fira midsommar med familj och vänner. Set mycket fram emot det och kommer att åka i vilket fall som. Men det känns ju inte topp.
 
Tips på bra huskurer? 
Som hjälper snabbt?
 
 
 
 

Paus på riktigt

Jag mår bra! Känner ett lugn och då och då en lycka som jag inte känt på väldigt länge.
 
Vi har en paus, på riktigt. Vi ska inte höras alls under en längre period. Det är en enorm lättnad att bara kunna vara jag och inte behöva tänka på hur jag ska hjälpa, trösta och stötta. 
 
Jag har en del funderingar. Förstås. Vi har inte levt tillsammans på två månader och det verkar inte vara aktuellt att göra det heller inom överskådlig tid. Minst två månader till tänker jag, då han inte var intresserad av att fira någon semester tillsammans i sommar.
 
Jag har ett (eller flera) val. Jag behöver inte vänta. Jag kan bestämma själv hur mycket mer tid jag är redo att satsa på vårt äktenskap genom att vänta på att han ska få rätsida på sig själv och bearbeta stora delat av sitt liv. Det är trösterikt.
 

Liknande inlägg