Behandlingsdag 21

Nu börjar det kännas lite i äggstockarna. Förhoppningsvis är det massa fina små ägg på gång! 😀 Idag har jag tagit två sprutor med Suprefact under 21 dagar. Förra veckan fick vi besked om att nedregleringen lyckats. Sedan 6 dagar stimulerad jag nu även med Menopur. Det innebär 3 sprutor per dag. Funkar rätt bra tycker jag.
 
Sedan cirka en och en halv vecka tar jag sprutorna själv. Det är faktiskt mycket smidigare än att min man ger mig dem. Han håller fortfarande koll på tiderna, tar fram, blandar och drar upp injektionsvätskan i kanylerna. 
 
Mår mycket bättre nu. Humöret är helt ok, men jag är fortfarande plågsamt torr i huden. Särskilt i ansiktet och på händerna. 
 
Föregående helg var vi i väg och träffade familj och vänner och kommande helg åker vi iväg på en weekend till södra Sverige. Rätt bra att ha mycket att göra. Tiden går snabbt och snart, snart är även denna 5:e ivf-behandling till ända. Tänk om det kunde vara vår tur den här gången! Jag hoppas så mycket. 
 
Vägen hem. 

Idag är jag ingenting!

Eller så är det tvärtom. Tjock, ful, dum, ledsen, arg, osexig, sur och grinig. Gråter gör jag nästan oavbrutet, även under dagens besök på kliniken. Gör mig ännu fulare. Grå och röd i ansiktet. Svullna ögon. Bultande huvud. Värk i leder. Torr i ansiktet så jag flagnar och blir ännu rödare. Mannen stöttar inte så som han lovat. Han fattar inte varför jag blir så ledsen. 
 
 
Tänker att alla biverkningar i samband med mannens oförstående skapar det jag upplever just nu. Jag vet att jag inte är alla de där sakerna som jag skriver ovan. Men det känns som det just nu. 
 
Sista semesterdagen idag. Fattar inte hur jag ska orka arbeta imorgon. Jag är kaos.

När snarkningar håller en vaken

Så trött. Natten har varit jobbig med många uppvaknanden på grund av mannens höga och oregelbundna snarkningar samt värk i kroppen (gissar att det är en biverkning). 
 
 
Han har utretts, men mätningen visade att hans snarkning inte är tillräckligt allvarlig för att få hjälp. 
 
Har prövat att sova med öronproppar vilket har hjälpt under nätterna, men istället lett till spänningshuvudvärk under dagtid. Jag ser till att han aldrig sover på rygg och "puffar" eller klappar honom för att få de värsta snarkningarna att avta. Försöker även hjälpa och motivera honom till att gå ner i vikt.
 
Hur gör ni andra som lever med snarkare?