Paus

Tar en paus från mitt liv i Stockholm och har åkt söderut i Sverige för att hälsa på vänner.
Skönt och välbehövligt.
Försöker att njuta av solen, värme och trevligt sällskap.
Ändå finns han där i tankarna hela tiden.
 
En vän ringde och berättade om sin relation och att hennes man varit otrogen. Började genast fundera på min egen och hur det ligger till. Måste helt enkelt fråga honom. Rädd, samtidigt som jag tänker att han inte är sådant. Fast, vem vet vad människor tar sig för i kriser?
 
 

...och ner som en pannkaka

Så ledsen.
Familjerna i grannhuset sitter ute och äter frukost.
Jag känner mig som ensammast i hela världen.
 
Jag önskar att han bara ville komma hem.
 
 

Livet återvänder

Dagarna flyter på. Saknaden är stor.
Min nya strategi är att inte höra av mig.
Än så länge har den inte gett några resultat (som jag har kunskap om).
Tänker att han har bett om distans och att jag ger honom det av kärlek.
 
Det positiva är att livet går att leva.
Ångestnivån är låg och jag gör mitt bästa för att njuta av det goda.
Får fortsatt väldigt mycket gjort, men försöker också slappna av och bara vara. 
 
Aptiten är även den fortsatt låg och det får väl ses som positivt det med.
I vanliga fall är jag omättlig.
 
Imorse vaknade jag mitt i en mardröm: han hade träffat en annan. 
Lättad av att vakna och inse att det var en dröm. Men känslan från drömmen dröjer sig kvar.
 
Helgen bjuder på hemmafix utomhus samt utgång med vänner ikväll.
 
 

Liknande inlägg