Otvetydigt

Så. Då har testdagen kommit och gått. Resultatet var väntat. Negativt. Jag är inte mer ledsen idag än igår. Men samtidigt är det klart att hoppet finns där till viss del tills man så att säga får svart på vitt.
 
 
Det har hänt mycket här hemma. Tyvärr inga upplyftande saker. Det handlar och svek och lögner och jag har mycket svårt att förhålla mig till det hela. Jag orkar inte skriva om det nu utan återkommer till det i ett senare inlägg.
 
I helgen firas en årsdag genom att vi åker iväg och övernattar på ett trevligt ställe. Tyvärr är inte förutsättningarna de allra bästa för en fin helg. Men jag ska göra mitt bästa.
 

Att vara som en klocka

Idag är dagen för BIM (beräknad icke mens) och ruvardag 11. Min cykel är så regelbunden att det skulle gå att ställa klockan efter den. Därför var jag lite orolig igår och tänkte på hur det skulle bli idag. Samtidigt var både jag och min man lågmält hoppfulla när vi igår pratade om vi trodde att det hade fäst eller ej. Vi var överens om att det kändes annorlunda den här gången. 
 
Imorse var det lite, lite blod. Under förmiddagen mycket mer. Ikväll kan jag konstatera att det inte gick vägen den här gången heller. Jag är ledsen, men står stadigt.
 
 

Ruvardag 9

Tänker mycket på vad som händer inuti min kropp och alldeles särskilt i livmodern. Idag är det ruvardag 9. Inget blod än. Det är hoppfullt och lite oroligt. Just nu tänker jag inte göra något graviditetstest. Tanken är att vänta till testdagen som infaller på torsdag.
 
Symptom? Ingen aning. Jag är väldigt trött, men det kan även hänga ihop med att jag har en påfrestande situation omkring mig. Molvärken kommer och går, men det brukar den göra vecka innan mens. Ömma bröst, precis som jag brukar få. Kanske kissar jag lite oftare än vanligt, men vet inte om det skulle kunna vara ett symptom ens.
 
Hoppet!
 
 

Liknande inlägg