Vecka 10 och "HOW HARD DID AGING HIT YOU"

Tänk, att det är vecka 10! Jag tänker inte påstå att det har gått snabbt. Tycker snarare att graviditetsdagarna sniglar sig fram. Men det känns ändå som ett stort steg: nu räknas den inte som ett embryo längre utan som ett foster. Det är häftigt! Har under veckan insett att den sjukdomskänsla jag upplever antagligen bara är graviditeten som gör olika saker med mig.
 
 
Jag skriver "den" eftersom vi inte har kommit på något bra arbetsnamn. Tacksam för tips och förslag! 
 
En annan sak: Lite lustigt (olustig) att många lägger upp bilder på sociala medier just nu för att visa hur mycket (lite) de har åldrats de tio senaste åren. Egentligen går det tydligen ut på att leta upp en rätt trist 10 år gammal bild på sig själv och en ny riktigt fin. Sen är det bara att invänta kommentarerna om hur de både ser mycket yngre och snyggare ut nu... Alltså, tycker det är lite knasigt. Tänker inte att vi behöver mer åldershets (ju yngre ju bättre) omkring oss. Hoppas på en kraftfull motreaktion!

Fler goda nyheter!

Idag har varit en helt ok lugn dag med lång promenad och pyssel i hemmet. Nu mot kvällen är det lite sämre och jag känner mig sjuk. Hoppas att det bara är något tillfälligt. Förutom ikväll, så har jag mått bra. Känner inte av graviditen så mycket. Är väldigt trött, brösten är svullna och värker och jag har halsbränna till och från. Annars har jag mått bra.
 
 
Arbetsveckan som kommer blir intensiv men lite kortare än vanligt då jag är ledig på fredag. På torsdag kväll åker vi nämligen till Gotland!
 
Igår fick jag väldigt goda nyheter. Även min syster har ju i flera år försökt bli gravid genom IVF och nu är de i vecka 11! Tänk att vi båda har kämpat så länge och att vi nu har blivit gravida samtidigt! 

Bekräftad normal graviditet

Jag brukar inte skriva i bloggen under arbetstid, men jag kan inte vänta på att få dela detta med er.
 
Vi var på kliniken för ultraljud i morse och det ÄR en liten, liten bebis där inne i min livmoder. Den lever, hjärtat slår och den är precis lagom stor! Det är fantastiskt! Både jag och min man grät. Varken vill eller orkar jobba egentligen. Skulle bara vilja lägga mig soffan och slumra hela dagen och vakna då och då och tänka på detta fantastiska.