Fel person på fel plats
Undrar om hon, chefen, som jag träffade idag för att prata om en traumatisk händelse som inträffade på förlossningen, sitter hemma och myser ikväll. Myser, kanske över ett glas gott vin (?), och tänker på hur duktigt hon plattade till den där snärtan idag. Tjejen som verkade tro att hennes upplevelser var värd att ta på allvar. Hur hon flera gånger sa att hon inte ville ta ifrån mig min upplevelse och att hon ville få mig att känna mig lyssnad på. Och gjorde precis det motsatta med sitt bemötande. Och sedan avslutade det korta mötet med att höja på ögonbrynen och snoppa av mig med ett "Ska vi säga så då"? Ja, det skulle vi tydligen.
Jag lämnade sjukhuset gråtande och med en mycket sämre känsla än innan mötet. Jag trodde att syftet var det motsatta och kan bara konstatera att en del människor saknar kompetens att möta människor och få dem att känna sig lyssnade på. Man behöver inte hålla med, det räcker att lyssna och visa förståelse för patientens upplevelse. Så lätt, men ändå så svårt. Hög titel eller ej. Kanske är hon en bra chef, vad vet jag. Men möta människor för att prata om svåra upplevelser borde hon undvika och överlåta till någon med känsla för och kompetens inom området bemötande.
Jag är ledsen över att jag gick själv på detta möte istället för att boka om så att min man kunde följa med. Sorgligt nog tror jag att bemötandet varit ett helt annat då. Dock är min förhoppning att fler patienter slipper råka ut för något liknande och att jag därigenom gjort något gott genom att inte bara låta det jag utsattes för bero.
