Stjärna i mörkret

Mår fortfarande väldigt dåligt. Ångesten är liksom där mest hela tiden. Jag orkar inte med folk! Prata, vara trevlig och social. Vill bara vara själv och slippa allt och alla. Det jag skulle vilja är att kura ihop mig under en filt och äta abnorma mängder godis och snacks. Det är det enda. 
 
Jag mår dåligt, men det är ingen bottenlös brunn. Jag vet att det är tillfälligt. Jag vet att jag snart kommer att må bättre. Det gör att det ändå är uthärdligt.
 
Skithormoner!
 
 

Sammanbrott

Idag bara brast det. En liten sak och jag blir en liten hulkande, gråtande fläck. Så trött och så ledsen. Inget blir som jag tänkt mig. Och jag står inte ut med den här jävla pms:en som förvandlar mig till ett deprimerat vrak två veckor per månad. Vad är det för liv?! VEM orkar leva så?
 
Mannen är okej-förstående, säger att det blir bra. Lätt för honom att säga, som har ett helt liv och inte ett halvt.
 
Nu är vi hos vänner och det känns lite bättre.
 
 

Zika kanske gör att vi måste avboka resan 😔

Ååååh! Jag är trött, sur och ledsen. Pms å kanske vi inte kommer att kunna åka på någon resa nästa vecka. Jag har längtat och hade behövt det så mycket. 😕
 
Kollade lite på resmålet och bästa sättet att skydda sig från mygg. Läser att zika-virus finns i landet vi ska åka till. Jag visste inte det. Inget jag läst innan trots att jag sökt information. Dock finns ju informationen bara man söker. Helt enkelt jag (vi) som missat. Kvinnor som är eller planerar att bli gravida avråds inte, men rekommenderas att prata med sin läkare om riskerna. Kvinnor rekommenderas att undvika graviditet under sex månader från att man besökt ett riskområde. Faan heller att jag skulle ta en sådan risk eller vänta ytterligare ett halvår. 
Ni hör, bitter.
 
Det är åtminstone riktigt mysigt adventsväder med snö och blåst.
 
 
 
 
 

Liknande inlägg