Helgen som gick och veckan som sa swisch

Hur kan det gå så fort?! Snart är hela hösten över och det är som att den knappt har börjat. Idag hade jag tänk sluta lite tidigare och ta en skogspromenad. Tji fick jag, kvar i fyra var det redan mörkt. En tröstande tanke är att det vänder om ungefär en och en halv månad. Och snart är det jul! Det ser jag fram emot.
 
Idag har jag vara väldigt flitig här hemma. Planterat vinterblommor ute, tagit in de sista utemöblerna, tvättat fem maskiner, städat hela huset och lite småfix. Imorgon kommer mannen, som varit bortrest hela veckan, hem. Ser mycket fram emot det och tänket att han nog blir glad över att slippa städa något den här veckan. 
 
 
Allahelgonahelgen firade enligt samma tradition som de senaste åren: en kompis och hennes tre barn kom och och bodde över hos oss lördag till söndag. Vi lekte, var på kyrkogården, lagade mat, såg film och myste. Men i efterhand känns det inte så bra. Vi handlar och betalar för allt, lagar maten, dukar och diskar. Första åren lagade vi åtminstone maten tillsammans, men nu stod jag och mannen helt själva i köket båda före och efter maten. Känner mig lite utnyttjad och det blir inte så mysigt för oss när det känns som att det är full service och både mamma och barn ligger i soffan både före och efter maten. Ska vi fortsätta den här traditionen så behöver det bli på ett annat vis nästa gång. 
 
Idag är dag 9 med Synarela och jag mår bara fint! Dock verkar det som att äggplocket kan komma att krocka med en större familjesammankomst som äger rum hemma hos oss i slutet av månaden. Det är lite trist om jag inte kan vara med i den utsträckning jag skulle vilja.

Kommentera här: