Minnen och sorg

På min skogspromenad igår såg jag dessa små grodyngel. Jag kan inte se dem utan att tänka på min barndom på landet och alla våra djur. Under vårarna "odlade" jag grodor av grodrom som jag hämtat från mindre vattendrag i närområdet. Det var så häftigt att se dem förändras när de bildade två benpar i taget för att slutligen bli små grodor som själva hoppade ut och gav sig av från odlingsbaljan.
 
 
Det är sorg i vårt hus. En nära släkting till min man gick bort under eftermiddagen. Ikväll är fokus på att minnas och att trösta. Dödsfallet var väntat och familjen hade fått säga adjö. Döden var lugn och det var som att hon föll i sömn. 

Kommentera här: