Idag är jag ingenting!
Eller så är det tvärtom. Tjock, ful, dum, ledsen, arg, osexig, sur och grinig. Gråter gör jag nästan oavbrutet, även under dagens besök på kliniken. Gör mig ännu fulare. Grå och röd i ansiktet. Svullna ögon. Bultande huvud. Värk i leder. Torr i ansiktet så jag flagnar och blir ännu rödare. Mannen stöttar inte så som han lovat. Han fattar inte varför jag blir så ledsen.
Tänker att alla biverkningar i samband med mannens oförstående skapar det jag upplever just nu. Jag vet att jag inte är alla de där sakerna som jag skriver ovan. Men det känns som det just nu.
Sista semesterdagen idag. Fattar inte hur jag ska orka arbeta imorgon. Jag är kaos.