Vem står upp för mig när jag står upp för dig?
Ibland står man blottad och ensam. När jag igår läste Elaine Eksvärds blogg blev jag inte bara ledsen å hennes vägnar utan drog mig även till minnes ett flertal situationer som direkt eller delvis handlat om samma tema.
Det handlar om när en människa står upp för något ett flertal eller många håller med om, men när denna enda människa får stå ensam i skampålen gentemot meningsmotståndare. Det är då man kan fråga sig vart de ivrigt påhejande männikskorna befinner sig. Vad hjälper det den i skampålen att någon håller med, i tysthet? Ställ er istället bredvid och ropa lika högt!
Jag tycker mycket om Elaines blogg och kan varmt rekommendera den! En av anledningarna är att hon vågar visa att hon är mänsklig. Det tilltalar mig.
Igår och ganska ofta (oftare förekommande på senare tid?) ser jag inlägg i trådar som: "jag tar tillbaka det jag skev, jag var inte tillräckligt påläst". Jag älskar att människor inte bara vågar stå upp för sina åsikter utan även kan erkänna att de kan ha fel. Jag försöker själv träna mig på att bli bättre på det, att bli mer ödmjuk för att jag inte alltid har rätt och att jag ibland saknar kunskap.
Idag har jag lämnat magsjukan därhän och faktiskt vågat mig ut på en liten promenad.Tänk att tulpanerna är på väg upp!
Imorgon måste jag vara lika stark som grönskan.
