En känsla av att vara på flykt

Som om marken slitits undan. Det jag mest skulle behöva just nu är en trygg famn. Någon som klappar min panna samtidigt som denne någon viskar "Det bli bra. Det blir bra". Jag behöver vila, men det går inte just nu.
 
Natten har varit svår. Jag har varit väldigt ledsen och varit ute och gått länge.
 
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Eller kanske snarare varför man gör det så svårt.
 
 

Kommentera här: