Ledig dag och funderingar

Så jäkla lyxigt att få vara helt ledig och bara slappa eller göra precis det jag känner för. Och att vara helt själv hemma. 
 
Just nu ligger jag till exempel på sängen och vilar med benen i högläge medan gardinerna fläktar av det sköna korsdraget. I magen sparkar bebisen och jag är på det stora hela rätt tillfreds med det mesta.
 
Det har dock varit jobbigt de senaste veckorna. Jag har haft ont, varit deppig, ledsen och tröttheten kommer mer och mer. 
 
I förra veckan fick vi veta att våra vänners bebis dött i magen kring vecka 20. Jag är jätteledsen för deras skull, men klarade knappt av att tänka på det. Det blev som omöjligt att tänka på en död bebis när vår egen livligt sparkar i min mage. Mannen tyckte jag visade för lite känslor och att jag inte stöttade honom tillräckligt. Han skrek och gormade. Jag bara grät.
 
Vi har pratat och det är löst, men efter ytterligare en diskussion där han blev arg över en struntsak (jag bad honom stänga av tv:n om han hade tittat klart), har vi haft ett lite allvarligare snack. Det funkar inte med tjafs för struntsaker eller att han kräver att jag ska agera eller känna på samma sätt som honom kring saker som sker. Inför förlossningen behöver jag känna 100 % tillit till honom och det får inte finnas sårade känslor i vägen för närhet. Även han behöver bli bättre på att berätta för mig vad han behöver för att bli så stark dom möjligt att klara av att hantera det stora vi står inför. Han är helt med på det, säger han,  och nu hoppas jag på lite mer harmoni de kommande två månaderna.