Nytt försök med IVF?

När mensen kom senast bröt jag ihop. Jag vet att chansen är väldigt liten att jag skulle kunna bli spontant gravid tillsammans med min man och att min reaktion på blodet väl inte var helt propetionerlig. Men vad är egentligen rimligt när det gäller känslor? Jag hoppades och blev besviken.
 
Det gick inte att dölja sammanbrottet och det finns väl inte direkt någon anledning att göra det heller. Jag vill att han ska förstå mig och försöker göra förutsättningarna för det så goda som möjligt. Mannen förvånade mig när han började prata om blastocysterna i frysen och föreslog att vi skulle ta kontakt med kliniken igen.
 
 
Det låter som en bra idé tycker jag.