Sömnterror
Sitter i bilen på väg hem från en weekend med maken hos goda vänner i annan stad. Det har varit mysigt och jättejobbigt. De har två barn varav det ena inte är tyst många sekunder i taget i vaket tillstånd. Det började cirka halv sju varje morgon. Skrik, gnäll, tjut, sång, prat, tjat, bankande, kastar saker över golv utan mattor, leker med diverse pipande och spelande saker osv. Huset är otroligt lyhört och föräldrarna gjorde inget för att initiera lugnare lek på morgonen. Även om huset hade två våningar pågick högljudd lek utanför vår sovrumsdörr. Imorse gav jag bara upp och insåg att jag inte skulle kunna somna om.
Jag förstår att små barn ofta vaknar tidigt och att de låter. Men hade jag haft övernattningsgäster hade jag gjort mitt bästa för att både jag och barnet skulle göra så lite ljud som möjligt tidigt på morgonen. Hade det inte funkat inomhus hade vi gått ut och lekt. Men, man är olika. Jag sov istället någon timme efter frukost när de andra var ute. Så skönt!
skriven
Så blir det :-) Jag hade också en tydlig bild av vilka fel föräldrar gjorde, hur jag skulle göra själv, hur jag skulle uppfostra o.s.v. Innan man har barn själv är man helt enkelt den bästa föräldern!