2 dagar räcker
- uttryckte mannen när vi åkte från hans päron för några dagar sen. De är trevliga, men särskilt mamman kan vara lite mycket efter ett tag. Hon är väldigt rar. Men också mycket nervös, ältande och mån om att passa upp hela tiden. Till den mån att man ibland får be henne att sätta sig ner och låta en bre sin macka själv. Hon är också väldigt negativ till det mesta, men skulle aldrig själv erkänna det då hon ser sig själv som en positiv person. Men hon måste alltid måla upp "worst-case-scenarier". Mannen blir less efter ett tag, särskilt när de hon pratar om befinner sig inom hörhåll. De kanske inte vill lyssna på hur saker och ting ska lösas om de avlider...
Mina skiljer sig mycket från mannens, men känslan av att bli lite mätt på dem efter ett par dagar är densamma. Det kliar liksom lite efter ett tag.
Nu är vi hemma och under dagen har vi bland annat hängt upp gardiner och fixat lite annat i bebisens rum. Det känns bra. De senaste dagarna har ångesten och ledsenheten inte varit där. Det är väldigt skönt.
