Det ständiga dåliga samvetet
Det finns nästan alltid där: mitt dåliga samvete. Det kan handla om att jag inte har hunnit städa tillräckligt mycket, att jag borde ha presterat (ännu) mer och bättre på jobbet, att jag inte är en tillräckligt bra vän, att jag inte gör tillräckligt mycket med mitt liv och min tid, att någon kan ha blivit sårad över nåt jag sagt eller gjort, att jag inte har varit tillräckligt inkluderande med eventuellt resultat att någon känt sig utanför, att jag inte är tillräckligt social, att jag inte kämpar tillräckligt mycket för en rättvisare värld, att jag har ett för stort och dyrt hus, att jag blivit ledsen över något som någon sagt och därigenom fått dem personen att bli ledsen eller känt sig obekväm och så vidare i typ all oändlighet.
Det här är ju förstås inte så bra för mig och mina ständiga tankar om min otillräcklighet gör mig själv ont. Något att fundera på och försöka komma tillrätta med antar jag. Men hur?
Samtidigt har jag ju massor med bra och positiva tankar om mig själv och om de inte vägt över hade jag förmodligen varit rätt nedtryckt i skorna. Av ingen mindre än mig själv.
Det som lyfter dessa tankar just ikväll är att jag under kvällens middag med man och vänner fick alla att känna sig obekväma och nu ligger i sängen med rätt trista känslor. Tror inte att någon (mer än jag själv) är ledsen, sårad eller har dåligt samvete. Men känner mig ändå som en riktig jäkla party-pooper.