"Jag hoppas du får cancer och dör"
Så skrek en äldre man till mig igår när jag var ute och gick en promenad på lunchen. Då undrar ni säkert vad jag hade gjort? Jo, jag frågade om det var hans hund och pekade på hunden som befann sig cirka 50 meter bort. Hunden var hans och jag upplyste mannen om att han nog borde ha den kopplad om han inte hade uppsikt över den. Det föll inte i god jord och han kallade mig jävla kärring, socialistjävel (som om det vore det fulaste han kunde komma på) och hotade med att ringa polisen då han tyckte att jag trakasserade honom när jag fortsätta med att berätta att hans hund nyss bajsade på en gräsmatta utan att han såg det att han åtminstone borde tänka på att hundrädda människor inte ska behöva stöta på en hund som han inte har någon kontroll över. Då ville han ringa polisen eftersom jag inte omedelbart avlägsnade mig. Jag tyckte ett samtal till polisen vore en bra idé. Då ångrade han sig och skrek att han hoppas att jag får cancer och dör, plus en lång rad med otrevligheter.
Varför får sådana gubbar gå lösa?
Istället för att gå in i en diskussion eller skrika tillbaka, gick jag förbi polisen och överlämnade ett par riktigt bra bilder av honom och hans hundar samt en beskrivning av händelseförloppet.
Ändå. Idag är det VÅR och FREDAG!