Två par välfungerande ögon och vecka 8, 7+1

Idag har varit en mindre bra dag. Vaknade på helt fel sida, mycket tidigare än önskat, av att jag behövde gå upp och kissa. Hade tänk somna om, men på grund av mannens snarkningar och två katter som gjorde allt för att komma in i sovrummet gick det inte. Jag var så arg att jag nästan kokade över! Gick ner och gjorde frukost samtidigt som jag tydligt och så trevligt (!) jag förmådde, klargjorde för mannen att det inte var någon idé att försöka prata med mig. Sen stängde jag in mig i sovrummet med morgongröten och en bra bok. Det hjälpte föga. Först när jag tog en långpromenad i solen och kylan rann det värsta av mig. Bilden nedan är från promenaden. 
 
 
Passade på att skälla lite på mannen gällande (miss)skötsel av sysslor i hemmet. Jag är av åsikten att man inte kallar ett rum för "städat" om man lämnar det med dammiga ytor. Jag tycker även att vi är två vuxna människor med två par välfungerande ögon som delar ett hem med allt vad det innebär. Då tycker jag inte att det är rimligt att det bara är jag som ser vad som behöver göras och ser till att det blir gjort. Han gör saker, men oftast bara när jag ber om det. För mig funkar det inte att ha det så och vi har haft otaliga diskussioner om ämnet under åren. Han tog emot det bra, men jag har inga större förhoppningar om någon bestående förändring. 
 
Nu har jag gått in i vecka 8. Det känns både mycket och lite. Jag är så otåligt och vill bara att veckorna ska gå snabbare! De symtom jag känner av är: trötthet, halsbränna, mycket spända och ömma bröst, långsam mage, irritation och generell svullnad. Jag glädjer mig och jag oroar mig. 

Kommentera här: