Promenad i gamla minnen
Gick en skön vårpromenad i Visby igår. Passerade huset där en av mina våldtäktsmän bodde, på den tiden. Huset var ommålat från den fruktansvärda mintgröna färg som det hade då, till en riktigt fin blå färg. Promenerade vidare, på samma gata, förbi det hus jag bodde i då. Inga större känslosvall. Jag är inte oberörd, men det är en skön känsla att jag inte helt går in i det förflutna eller bringas ur fattningen.