Håll tyst!

Vaknade på så fruktansvärt dåligt humör idag. Maken ställde några frågor och jag bara fräste åt honom. Tur att han vet hur det kan vara och liksom accepterar att jag är skitsur utan att för den skull själv sura ihop. Jag är så ARG på alla katter som kommer och ska gosa och inte ger sig! Tänker att det säger en del om rimligheten i min ilska...
Hoppas att idag är dagen jag kan äta igen utan att magen reagerar på ett oseriöst sätt.
 
 

Kommentera här: