Det man inte vet - vet man inte

Ibland behöver man uppleva saker själv innan man kan förstå dem. Kanske inte så konstigt egentligen, för hur ska man egentligen kunna veta, det man inte vet.
 
För något år sedan gjorde några bekanta försök att bli gravida genom IVF. Jag minns en dag då vi var ett gäng som skulle gå ut och äta middag tillsammans. Kvinnan i paret mådde inte så bra efter äggplocket som hade ägt rum dagen innan. Hon valde att åka hem och hennes man frågar henne om hon är ok och om det går bra att han går med på middagen. Hon svarar jakande, men ringer en halvtimme senare och skäller ut honom. Jag minns att jag och övriga i sällskapet tyckte att det var ett väldigt märkligt beteende av henne.
 
Nu, men först nu, kan jag förstå och även skämmas över mina tankar om henne och hennes beteende den dagen. Jag tror att man tar många saker för självklart. En av dem kan vara att andra kan förstå vad man går igenom, trots att det i många fall kanske är en omöjlighet. För att det inte går att förstå. För det första är det olika från person till person och för det andra är det så otroligt många olika saker man ska gå igenom i en behandling.
 
Jag tränar på att bli mer ödmjuk och inser och acceptetar att jag inte alltid vet eller förstår.
 
En bild från förmiddagens promenad. Kropp och själ behöver detta så mycket.
1 Katta:

skriven

Bra skrivet!

Svar: Tack Katta och trevlig kväll!
Akira Öken

Kommentera här: