Sista frukosten i huset

I morse. Känns bra och lite sorgligt. Det är ju inte direkt för evigt utan för någon veckas semester. Känns ändå. Riktigt hur det känns vet jag inte. Kanske det handlar om en önskan om att allt skulle vara annorlunda. Men nu är det som det är och jag har bara att förhålla mig till det.
 
Gotland. Jag längtar (också) och har en massa trevligheter inplanerade och kommer att hänga med fina människor. En del har jag inte träffat på länge, andra såg jag förra helgen. Det är fint.
 
 

Kommentera här: