Gråtande chefer som anser sig felfria
Under förra veckan mötte jag minst sagt en hel del utmaningar i mitt arbete. Flera av arbetsdagarna var mycket tuffa och leddde till en del tvivel gällande mina egna prestationer och hur jag förhåller mig till människor.
Nästan dagligen möter jag chefer i olika positioner. Ofta handlar vår kontakt om att jag på olika sätt ska försöka påverka dem till att vilja förbättra sina verksamheter. Det är onekligen ett grannlaga arbete. I vanliga fall. I vissa fall kan det vara otroligt svårt att ens få en bra kontakt med dem eller att få dem att förstå att alla verksamheter har områden som kan förbättras. Sammarbetet och skapandet av en alians är avgörande för hur det slutliga resultatet av mitt arbete blir.
Oftast möter jag chefer som är medvetna om att det alltid finns sådant som kan förbättras. De uttrycker även i de flesta fall en ööpenhet och en tacksamhet över den hjälp och det stöd vi kan erbjuda.
I förra veckan ställdes jag inför ett flertal dilemman varav ett handlade om ett möte med en chef som gråtande berättar att de är en bra verksamhet och att de inte har gjort något fel. Det blev ett oroligt svårt möte, där jag inte lyckades nå fram till nämnda chef. Jag har funderat sedan dess hur jag på ett bättre sätt hade kunnat bemöta denna chef. Jag har många uppslag och har diskuterat detta dilemma med mina närmaste kollegor. Det gör att vi alla får ett tillfälle att utvecklas inför att bättre möta sådana situationer i framtiden. Det är otroligt lärorikt att möta sådana utmaningar. Men herregud vad mycket energi det tar!
