Välbehövligt soffmys
Tänk att dagen ändå blev okej. Har arbetat så intensivt att ångesten trängts undan. En av anledningarna till att jag inte ser det som ett alternativ att stanna hemma från jobbet trots att jag mår väldigt dåligt, är att jag av erfarenhet vet att det hjälper att jobba. Har hanterat både ångest och depression på så sätt under alla år. Jobbet har alltid fungerat (inte alltid optimalt dock). Att jag sedan försökt ta livet av mig på fredagkvällen är en annan sak. I något sådant läge är jag inte nu.
Känner stress över att jag inte orkar med min man riktigt. Inte orkar prata med folk i telefon och inte orkar träffa folk och umgås. Jag har det bra här i soffan med en brasa och en man i andra soffändan, som inte frågar en massa utan mest bara är.
